Svaret på frågan i rubriken, var i naturen man får rida, kan egentligen hållas väldigt kort: överallt. Tack vare att ridning är en aktivitet som ingår i allemansrätten är det nämligen fritt fram att rida var man vill i naturen. Det finns dock en rad om och men som gör svaret betydligt mer utförligt än så.
Även om allemansrätten ger alla fritt tillträde till naturen är det nämligen under vissa villkor. Ett av dessa villkor är att man inte får orsaka skador på marken under sin vistelse. När man väljer var man rider i naturen är det därför viktigt att undvika mjuka marker, som lätt skadas av hästarnas hovar. Exempel på marker som är bra att undvika är ängsmark, hagar, lavmarker och kärrmarker. När det är höst och vår, och marken är blöt, bör man vara extra försiktig i allmänhet, eftersom all mark då lättare tar skada. Man ska också tänka på att åkermark och planteringar inte omfattas av allemansrätten, vilket betyder att det är förbjudet att rida där. Även när man rider i skogen måste man dock vara försiktig som ryttare; hästens hovar kan nämligen skada granars rötter. Om en granrot skadas kan det bildas rotröta i trädet, vilket förstör hela trädets virke. Om man rider på en skogsbruksmark innebär detta med andra ord en ekonomisk förlust för markens ägare.
Allemansrätten handlar således om ömsesidig respekt, och det kan därför vara bra att fråga markägaren om lov. Det gäller särskilt om man har tänkt rida på samma plats mer eller mindre regelbundet.
Det är dock inte bara platsen man rider på som man bör välja med omsorg, utan även tillfället. Det finns flera omständigheter som gör att det kanske inte lämpar sig att ta ut hästen på en ridtur, till exempel om det är mörkt ute så att man inte ser var man rider, eller om man har feber och känner sig sjuk. Ridning är nämligen en fysisk ansträngning precis som vilken annan sport som helst, och vid sjukdom bör man därför avstå från att rida och stanna hemma och vila istället. Naturen och allemansrätten kommer ju att finnas kvar även när man har blivit frisk igen.
